måndag 31 maj 2010

Saknaden, känslan..

(Detta skrevs söndagen den 30 maj)

Det är söndag idag, vilket innebär att om allt hade vart som vanligt så skulle det vara skoldag imorgon.. Å antingen skulle jag åka glad hemifrån min lägenhet med tillsammans med Malin, eller så skulle jag sovit hos dom på Lillgården, tjafsat, brottats eller sett på film hela natten, oavsett vad jag skulle sovit så hade jag ändå varit glad över att jag vet att jag snart ska få träffa er igen. Klassen och alla andra på skolan, vi skulle träffats på frukosten, lunchen, på gemsam å självklart i skar..


Men imorgon är det ingen vanlig dag, skolan slutade i fredags.. Många av er får chansen och åka dit igen för ett nytt år med nya människor, men mina två år är över och det känns som om det var igår som jag började på skolan. Smärtan från att säga hej då till många människor förra året då skolan var slut var jobbig och kan inte ens beskrivas egentligen, många fick man träffa igen men gemenskapen som varit på skolan försvann, man tappar kontakten.


Nu har det hänt igen..


Den familjen som jag har haft under 2 år som kallades klassen splittrades upp, och den familj som jag har haft tillsammans med de på Lillgården splittrades också upp, å jag vet att trots att jag inte har haft ett eget rum där utan mest har bott hos Anton å även Nikola ibland, så tror jag aldrig att varken Niko, Anton eller ni andra i huset kan inse hur mycket ni har betytt och fortfarande betyder för mig.. Alla samtal, alla diskussioner, alla kvällar då man bara degat och inte gjort någonting egentligen betyder hur mycket som helst, alla stunder då man vart sur på någon eller inte vart på humör, alla kvällar ni ville till Shell å jag inte orkade köra men gjorde det ändå, alla brottningsmatcher, alla gånger man blev raped på FB, alla gånger man ville att Nathalie skulle sluta sjunga ;o) jag kan rabbla hur länge som helst, men det är ändå detta jag kommer sakna mest..


Er:
I klassen, den bästaste klassen som jag någonsin gått i, glömmer er aldrig, ni är bäst!
På Lillgården: De bästaste människorna ever.. totalt underbara! ni betyder guld!


Sen alla andra personer, personer på skolan som jag inte vill av olika orsaker nämna namnen på , rädd för att glömma någon som betyder mycket kanske jag vet inte, men inga större namn finns kvar att nämna, det finns så många av er och andra kommer jag inte glömma av helt underbara skäl och andra av tråkigare orsaker men så är det. Ljungskile är kärlek för mig och det är ni också, jag älskar er, många mer, flera mindre men ni har en plats, en plats i mitt hjärta som nu har spruckit i minst 1000 delar, ni har varsin del, och vill vi så kommer vi ses igen, det är jag säker på. För det fick jag lära mig förra året, vill man så kan man och kan man så vill man.

Så vi ses om ni vill!

Inga kommentarer: