Jag är på, jag är inte feg!

Den senaste veckan, månaden och året har vart en kaos.. Varför förstår alla det som jag hela livet har försökt förstå.. Har umgåtts med människor som har försökt få mig att fatta saker och ting men det har varit för mycket för att ta in, nu börjar det sakta gå upp ett ljus i mitt huvud och kanske det som alla har sagt hela veckan stämmer? Från att ha kämpat hela livet med att bara försöka överleva och finna en mening med min existens så kanske det växer upp en mening i tomma intet istället och där jag kanske till slut har hamnat rätt och kan finna min egen mening och inte någon annans..


De som berör bör bli berörda och det som inte blir berörda borde inte bli det!


Ordet tack låter så patetiskt men det som finns där i djupet borde komma ut för snart är allt förrsent och alla splittras upp och ses inte något mer, har lärt mig den läxan som alla förmodligen redan har lärt sig och förstått för längesen, livet är vad man gör det till och den senaste tiden har jag levt mitt liv, slutat tänka och lärt mig känna efter, livet kan vara ganska nice, försöker lära mig säga tack istället för att fråga om saker och ting är ironi.. För alla är inte enbart ironiska eller ute efter något eller?, önskar att man bara kunde bestämma sig för att saker och ting är som man vill att de ska vara, gillar att umgås med er och ni har lärt mig mer om livet, mig själv, verkligheten än va ni tror.. Synd bara att det ska ta slut och att jag vart så jäkla feg hela tiden.. Men nu är jag på, jag är inte feg längre!


Vi ses, Om ni vill!