när man var liten visste alla om att man var skilsmässobarn, de va bara så de va liksom.. när man blir äldre tror man att det inte spelar någon roll, men i min stora familj, för den är stor..
har jag två familjer, 2 läger som inte kommer överens..
Jag har min mamma och hennes man, hennes man som jag har kallat min farsa i över 10 år nu.. men bara för att man har dom där så har jag även en biologisk fader och hans familj.. där hans fru har varit som en extramamma för mig sen jag var 4 år..
det är dessa familjer som inte kommer så bra överens.. jag sörjer att en del människor inte ser glädjen för mig som har 2 familjer.. jag är nöjd så och det blir bättre.. jag erkänner att jag inte har varit den bästa att hålla kontakten med min biologiska fader, det vet han om och vi har bättrat oss båda två och håller på att lära känna varandra på nytt, men va fasen hörrni det tar tid..
Jag och min broder har bott hos 2 olika fosterfamiljer, "stödfamiljer" när vi var yngre,, många saker tar tid att bearbeta, att smälta och att inse iaf för mig som har tagit rikigt illa vid mig av händelser och tillfällen som barn inte ska behöva utså, det vet ni inget om så lämna det ifred..
vad jag inte förstår är varför ni ska straffa mig istället för att vara glada över att jag har det bra nu.. att jag har en familj som ställer upp 24/7 och en annan som jag håller på att lära känna på nytt..
lägg energin på att vara glada och se istället vad ni har gjort nu för att sabba det som kunde blitt bättre.. nu kanske vi är tillbaka på noll igen.. snyggt jobbat!
Nu drar jag till mitt andra hem, där det är glada att ja finns, där de blir glada att se mig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar