Dum i huvudet, jag vet!

Jag tänker på döden, är det fel på mig?
Jag undrar hur det känns, gör det ont?
Alla ska vi dit, vill vi fara dit?
Vad händer efteråt, saknar ni?
Finns jag? Lever jag?

Är det bara jag som funderar på sådana saker? De har vart så mycket död och orättvisor förra året, tidigare år också för den delen.. Troligtvis kommer de komma mer i år och även nästa år, varför kan inte de personer som förtjänar att dö bara göra de och låta alla andra vara? Det jag saknar mest, som gör ondast å tänka på att inte ha någon som man kan ringa mitt i natten då man inte kan sova eller då man vaknar upp av mardrömmar, att inte kunna lita på någon så man kan ha riktigt djupa samtal, pallar inte att ha lov eller vara sjuk man tänker så mycket då och klättrar på väggarna, stackars bloggen som blir lidande, skolan börjar på onsdag och träningarna imorgon igen och då blir de bättre sen :D Lovely.. Längtar till på tisdag också, känns overkligt..

Måste lära mig att hålla käft på fyllan också, annars slutar det aldrig bra för enligt en person så säger man tydligen alltid sanning då.. kanske då man borde ha de där djupa samtalen som man annars inte vågar ha? Från och med nu ska jag bli nykterist, med ett undantag för inflyttningsfesten, haha :D Puss häii