Vi sitter och diskuterar och tankarna far omkring som yra höns i min hjärna.
Vad kan man säga så att alla förstår vad jag menar utan att blotta hela min själ?
Det som finns där vill komma ut, men medvetenheten om konsekvenserna är förstora
Orkar min själ blottas för alla, orkar den med ännu ett bakslag, ännu ett svek.
Men alla måste inse att fasaden inte alltid är som det verkar och att ryggsäcken som vi
Bär på är olika tung för olika människor.
Det är snart dags att släppa ryggsäcken in i det oändliga, satsa på framtiden, det är äntligen dags att glömma allt det hemska som varit och gå vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar